I mitten av livet börjar vi leta efter argument i andra människors öde till förmån för riktigheten som vårt val. Men livet är ett experiment där det inte finns någon kontrollgrupp, så jämförelser fungerar inte, tecknad filmisten och essayisten Tim Crader är säkra.
”En gång beställde en bekant redaktör mig en kolumn om ansvarslöst, som inte vill växa upp ungdomar. Samtidigt ryckte han: ”Naturligtvis tänkte jag först på dig!»Det är värt att förklara: han är min vän sedan sina studentår. Vi lämnade sedan mycket runt i landet, då och då förblev utan byxor (det var inte relaterat till sex!), och till och med en gång kastade sig på sjukhussängar. Nu är han en respektabel husägare och familjemann, som inte kan sägas om mig. Och jag kan inte bli av med tanken: var hans önskan att beordra mig en kolumn med ett uttryck för dold förakt? Anser han mig som en slags komisk, som inte vill växa upp en evig tonåring? Samma sak, som förresten respekterar som konstnär och essayist tusentals människor och i 15 år nu hängiven har levt med samma katt?
Jag kallar denna attityd "jämförande analys". Detta är ett fenomen, särskilt ljust som gör sig känd i mitten av livet. När människor börjar känna sig mer akut, att varje val gjorde smalna fönstret för de återstående möjligheterna – och när vi börjar utvärdera valet av andra människor som inte sammanfaller med våra egna, i intervallet från avund till förakt. ”Jämförande analys” med en långsam giftförgiftning en gång nära relationer, avel på motsatta sidor av gifta och kandidatexamen, barnlyskande och barnlösa, workaholics och lata människor. Vi tittar medvetet noggrant på konsekvenserna av andra människors beslut – så att med lättnad för att berätta för oss själva att våra egna definitivt var mer framgångsrika.
Kanske överdriver jag själv vikten https://potensmedel-apoteket.se/kop-kamagra-online/ av denna "jämförande analys" – bara för att jag är för annorlunda än de flesta kamrater och människor i min cirkel: I mina 42 har jag aldrig varit gift och vill inte få barn. Jag hade nyligen middag i sällskap med gamla vänner, ett gift par med två barn. Och det verkar, chockade dem i en beskrivning av hans typiska lördag i New York. Korsord i tider, den lokala loppmarknaden, cykel som går genom Brooklyn Bridge. De såg på mig som om jag berättade för dem om strider med främmande monster. Mitt liv, nästan otydligt rikt på fritid jämfört med sin egen, var redan målad för tusen på lördagar framåt, var en exotisk för mina vänner, vilket är svårt att föreställa sig.
Jag tror att det är lika svårt för dem att föreställa sig oförmågan att ibland fylla denna lediga tidstimmar. Ta dem åtminstone något mer meningsfullt än kontemplationen av tomhet i mitten av sitt eget liv. Jag är emellertid säker på att, försök att förklara det för dem, mina problem verkar för dem eländiga och obetydliga, hur obetydligt problemet med övervikt verkar obetydligt.
I många av mina gifta vänner märker jag ett nästan pervers intresse för mitt personliga liv. Och vissa avundar direkt min frihet – lite abstrakt och oskyldigt ersätter sina egna minnen från ensamt liv med vanliga bilder av en pornografisk frigörare. Jag tvivlar mycket på att bland dem skulle det finnas många människor som vill "vinka" platser med mig, plötsligt uppstår en sådan möjlighet uppstår. Naturligtvis är nyheten i kön värt avund, men jag har ingen aning om vem som kan avundas oändlig tortyr av dejting och dejting. Ja, och jag ser själv på deras liv med ungefär samma dubbla känsla. Jag, som alla, tror, såg många äktenskapföreningar där jag skulle hänga det utan att förlänga. Men jag såg också andra makar – oändligt beröring i deras hängivenhet, kärlek och hänsynslös beredskap att ägna sig åt varandra i flera år.
De flesta av mina gifta vänner har barn, och fördelarna med detta tillstånd verkar för mig något absolut obegripligt, till exempel den hemliga kunskapen om de gnostiska sekterna, som endast är tillgängliga för att anhängare själva, men inte kan förklaras av en outsider. Egentligen ser de verkligen ut som fans av en outlandisk kult: de stämmer säger att de aldrig hade upplevt sådan lycka tidigare och inte kände sig riktigt pågående människor. Trots att de lever i fruktansvärda berövningar, förnekar sig själva elementära friheter och rätten att respektera, är det odelat att lyda vilda små mästares vilja. Jag svär att det aldrig hände mig en sekund att mitt liv skulle bli bättre med tillkomsten av denna lilla, obehagliga och alltid skrikande varelse, som jag inte heller kommer att ge allt som behövs förrän i slutet av mina dagar. Men i andra ögonblick är en del av min varelse fortfarande nyfiken: är det bara att mitt val är att hålla jämna steg med mitt biologiska "tåg" och längre bort? Och saknar jag möjligheten att upptäcka en hel mätning av en ny livsupplevelse, vilket inte är mer förståeligt för mig än himmelens teoretiska begrepp för invånarna i den två dimensionella, platta världen?
Ja, en "jämförande analys" är ett obehagligt verktyg för att bekräfta din egen korrekthet och fördöma andra. Vi klättrar ut ur huden för att bevisa för oss själva: Endast vårt val är rätt, alla andra är ett misstag eller till och med en patologi. Problemet här är att vi bara har ett val varje gång. Vi fick inte en "andra dubbel", och hela vårt liv är i huvudsak ett felaktigt vetenskapligt experiment, eftersom det inte kan upprepas igen, och kontrollgruppen är frånvarande. Som James Salter skriver i romanen "Bright Years", "allt vi gör är – och till och med vad vi inte gör – en gång för alla tillåter oss inte att göra något annat, tvärtom. Åtgärden förstör alla alternativ, det är paradoxen ”(1). Och ett blick på våra kamrater, tidigare klasskamrater, vänner och kollegor-den maximala graden av tillvägagångssätt till de möjliga världarna där allt gick annorlunda. Där vi inte avbröt förhållandet för många år sedan, där vi fick ett jobb som vi drömde om, där vi i slutändan satt på samma plan. Det är väldigt förföriskt att läsa andra människors liv som variationer i ämnet för sina egna.
Frestelsen är särskilt stor eftersom det är extremt svårt för oss att se tillbaka – på de liv som vi inte levde, på de talanger som vi inte insåg, på vägarna som vi inte gick. Det är inte utan anledning att de som tittade tillbaka var dåligt färdiga: minns Lottets fru, som visade sig titta på Sodom, eller historien om Orpheus och Eurydice. Huruvida saken är en titt på sidan – om hur vänner gör där. Detta är ett säkert sätt att titta på det faktum att det för oss är outhärdligt ansikte mot ansikte, och i detta ser vi ut som Perseus, som undvikde det dödliga blicken från Gorgon Medusa, efter hennes reflektion i hans lysande sköld."
1. James Salter "Light Years" (Vintage, 1995).
Läs fullständig uppsats "Folkomröstningen" Läs på NYTimes -webbplatsen.Com in Happy Days bloggar. Läs mer om författaren CM. På webbplatsen Timkreider.Com